VAB?

OBS! Detta inlägg är inget för känsliga!

Noah har varit väldigt lös i magen några dagar. Han har inte bajsat oftare än vanligt (2 ggr/dag), men som sagt väldigt löst. Han är pigg i övrigt och verkar inte ha ont i magen. Det känns inte helt ok att skicka honom till förskolan, det kanske är något som smittar? Men samtidigt verkar han inte sjuk. Vad ska vi göra???

- me and my ajfån

Horisontellt läge

Jag var på AW med mina kollegor igår. Det blev sent och ganska blött, så idag trivs jag bra i soffan hos mamma och pappa.



- me and my ajfån

Aerobics

Igår var jag på ett Aerobics-pass. Shittans vad kul det var! För fyra år sedan (eller var det tom längre tillbaka?) gick jag alltid på Aerobics och Step-up, men sen bytte Friskis till nya mindre bra instruktörer så då slutade jag. Men nu! Nu ska jag aldrig sluta mer! Och endorfinerna! De är värda allt. Jag är redan mycket gladare och piggare. En bonus är dessutom att jag slipper läggningen genom att träna. Bara win för mig alltså.

Lek i snön

- me and my ajfån

Twitter kvitter

Ägnar mig mest åt Twitter och Instagram just nu. Kortare och snabbare uppdateringar. Heter samma där som här om du vill följa.

- me and my ajfån

Måste skriva något, vad som helst

Känner mig inte helt bekväm med att mina sneda tänder är det första jag ser när jag går in på min blogg, så jag skriver ett inlägg så bilden av mig hoppar ner lite. Solen skiner idag och jag tycker att det är så oerhört vackert med den strålande solen och den vita snön. Det får mig att längta efter vårvinter i Lappland. Ge mig skoteråkning. En renfäll att ligga på. Ett pimpelspö i handen. Korv och mackor grillade över öppen eld. Snöänglar. Kalla fötter. Ge mig en flygbiljett till Kiruna som inte kostar över 5000 kr tur och retur för en vuxen och ett barn. Tack.

När jag hade gladögon

För sju-åtta år sedan opererade jag mina ögon för att bli av med mitt synfel. Jag trivdes aldrig i glasögon, kände mig alltid ful. Idag hittade jag mina gamla glasögon. Och jag var ju inte alls ful i dem!



- me and my ajfån

Lycka från Outnet

Tänk att Gore-Tex kan göra mig så lycklig! Nu är jag ordentligt kittad för lek i snön!



- me and my ajfån

Idag är det alltså alla hjärtans dag. Det är inte en dag som betyder något speciellt för mig. Alls faktiskt. Det gör den däremot från sambon min. Funderar på vad jag kan hitta på för att göra honom glad, vi får se. Vi var i alla fall ute och åt lunch tillsammans. På fancy restaurang, aka Max ;).

Jaha

Idag är det måndag. Noah är på förskolan. Jag är snuvig men pigg. Jobbet är samma lika som alla veckor. Inget nytt under solen alltså. Annat än att jag ska till frisören idag. Hurra!

Att vara förkyld

Den här veckan har verkligen gått i förkylningens tecken. Först var det Noah som var sjuk. Nu är det jag som är snorig och hängig. Väntar bara på hostan som brukar komma som ett brev på posten. Men nu har jag i alla fall hostmedicin hemma. Annars tänker jag mest på kläder. De här jeansen tycker jag är coola. Fast föreställ er dem med skyddsskor till. Not so cool.

Vad jag hann göra när jag VABade

Jag hann inte göra klart budgeten p g a VAB, men jag hann sy en gardin!






- me and my ajfån

Om budget

Gah! Imorgon ska en uppdaterad version av budgeten för nästa fiskala år vara inlämnad. Gah! Att vara hemma med sjukt barn i två dagar ingick inte i planen för att bli klar i tid. GAH!

Ett äventyr

De senaste dagarna när vi har varit hemma jag och Noah så har han inte velat sova på dagen. Och jag har bara hängt på och låtit honom vara vaken. Vi har ju tidigare jobbat på att minska Noahs sovtid på dagen med halvbra resultat, men nu verkar det gå åt rätt håll. Fast han är bra trött efter fem. Idag skulle vi åka till mamma vid halv sex och för att Noah inte skulle somna tog vi bussen i stället för bilen. Det gick att hålla honom vaken, men jag var tvungen att prata med honom hela tiden. Nu hoppas jag att det här med sömnen rättar till sig så jag blir som folk igen!

Liten disktrasa

Helt plötsligt hade han feber.



- me and my ajfån

Den stora tröttheten

Det känns som att den här bloggen mest handlar om sömn eller bristen på dito nu för tiden, men när jag inte får sova har jag svårt att tänka på annat än att just få sova. Inatt blev det fem timmar. Fem timmar är inte alls nog för mig. Och inte kan jag skylla på Noah heller. Han sov i alla fall från halv nio till tjugo över fem. Nej, det var istället mina föräldrar som gjorde att jag inte fick mer sömn. Min pappa veckopendlar från Malmberget till Västerås så han kommer hem varje torsdag vid elva på kvällen. Mamma hämtar honom från flygbussen och allt brukar vara frid och fröjd. Utom igår. Då dog deras bilbatteri så de fick inte igång bilen när de skulle åka hem. Pappa ringde mig och det var bara att kasta sig ur sängen och i bilen för att ge dem starthjälp. Precis när jag kommit ner till stan ringer pappa och säger att jag inte behöver åka, de hade fått hjälp precis. Så dags då. Stannade till och kramade både pappa och mamma innan jag åkte hem till sängen igen. Så så var det men den nattsömnen.

Frånvarande

Ibland känns det som att jag uppslukas av vardagen. Av jobb och hemmaliv. Orkar inte med något annat de dagarna/veckorna. Den här veckan har varit sån. Som slukat massor av energi. Tror att det beror på hur den började. Var en psykiskt krävande måndag och det har tagit mig till idag att hämta mig. Dessutom har jag laddat för information som jag skulle ge mina medarbetare idag. Info som jag inte riktigt visste hur de skulle ta. Nu tog de den rätt bra som tur är så jag kan slappna av.


- me and my ajfån

Mammaångest

Har en klump i magen för vad jag sa till Noah imorse när vi skulle åka till förskolan. Som vanligt började han trilskas när vi skulle ta på kläderna och gå ut. Jag tappade tålamodet totalt och sa till honom att jag skulle åka utan honom och sen gick jag ut och lämnade våra saker i bilen. Han blev naturligtvis jätteledsen. Han trodde verkligen att jag skulle åka utan honom. När vi kom till förskolan klamrade han sig fast runt min hals och ville inte alls att jag skulle gå. Jag hade så dåligt samvete att jag inte kunde gå. Det är tur att Noah har så fina fröknar som läste av situationen och lockade honom med sig. Men fy. Varför sa jag ens så till det finaste jag har?