Jag har funderat fram och tillbaka på om, hur och när jag ska skriva detta. Och varför jag känner ett behov av att skriva det. Och vad jag måste tänka på så att ingen annan blir sårad av det jag skriver. Nu har jag tänkt klart. Jag har svaret på frågorna. Jag skriver detta för att ett av mina sätt att bearbeta saker är att skriva. För mig är det en ventil. Ett sätt att lätta på trycket och släppa ut känslorna.
Det som hänt är att jag och R har flyttat isär. Jag bor hemma hos mina föräldrar för tillfället, men försöker få tag på en lägenhet. Det finns många anledningar. Inga jag kommer att skriva något om här. Där går min gräns. Att flytta isär är det svåraste beslut jag tagit i hela mitt liv. Men ibland finns inga alternativ. Jag kommer aldrig mer att säga eller ens tänka att folk separerar för lätt. Att de inte kämpar. Det finns en gräns för när det bara blir kamp och inte mycket till liv.
Ett sånt beslut är aldrig lättvindligt gjort. Åskådarna är alltid på utsidan och ser aldrig kampen på insidan, den där hjärtslitande och urholkande kampen. Du har kämpat, slagits för familjen. Nu är kampen över och du har tagit ett beslut som är bra för alla i slutänden. Dags att samla sig, läka och bli hel igen. Kram Agneta, det blir bra igen. Kanske inte idag, inte i morgon heller, men det blir bra. Ge det tid och ge dig själv kärlek och lugn nu. Resten ger sig med tiden <3
SvaraRaderaTack för en jättefin kommentar. Det värmer. Kram
RaderaÅnej, hela min långa kommentar försvann! Men då börjar vi om.
SvaraRaderaStor stor kram till dig! Jag har också separerat (efter drygt sex år, inga barn) och det var jag som lämnade. Det gjorde hemskt ont och jag kände mig som världens värsta människa. Men det blev bättre och jag gjorde rätt för det ledde till mitt liv idag, min man och mitt barn.
Man ska inte behöva kämpa så himla mycket, man behöver få må bra och vara lycklig.
Det kommer att blir bra, du är stark! Kram, igen!!
Det är ju så. Att det är för att alla ska få det bättre. Och det kommer att bli så i framtiden. Tack för att du stöttar mig. Kram
RaderaJag tänker nog att det allra svåraste var kanske att ta beslutet och att det därför kommer att bli bättre nu. Och att det kanske är skönt att du kan vara hos dina föräldrar ett tag, landa lite och läka i lugn och ro.
SvaraRaderakram
Jo, det är lite så. Att efter beslutet väl är taget infaller sig ett lugn. Ett lugn som störs av annat vissa dagar, men ändå ett lugn. Kram
RaderaLäser då och då din blogg och även om jag inte känner dig så känner jag verkligen med dig i den här situationen. Sen vill jag passa på och säga att jag tycker du skriver så bra och många kloka ord och tankar.
SvaraRaderaJag tror dock att många separerar för lätt, utan att kämpa. Med det säger jag inte att du/ni inte har kämpat och jag håller till fullo med dig att det måste finnas ett slut på kampen och det slutet kan vara en separation... att ta det beslutet är inte lätt men då man känner att man har gjort allt så är det nog det rätta.
Låt det ta tid och ta hand om dig. Och så hoppas jag att du fortsätter att uppdatera din blogg :)
Tack. Vilka snälla fina ord. Jag kommer inte att sluta blogga, det gör jag inte. Det är en del av mitt liv :).
RaderaStor KRAM fina fina du! Att flytta isär är verkligen INGET man gör efter bara ett litet bråk eller pga tristess eller så... speciellt inte när man har barn ihop. Jag förstår att det ligger mycket ångest bakom :(
SvaraRaderaMen jag säger som Fifi, den svåraste biten är oftast INNAN beslutet är taget. Nu kommer det bli bättre. Säkerligen för er alla tre, eller hur?
KRAM!
Så är det. Det ligger en långvarig kamp bakom, mycket försökande och jobb. Och ni har rätt både du och Fifi, att när beslutet nu är taget så känns det bättre för oss alla tre. Kram!
RaderaJag har tänkt på dig sen de du skrev för några dagar sen och anat men liksom hoppats att det skulle handla om något annat. Konstigt hur mycket man bryr sig om någon man aldrig träffat.
SvaraRaderaDitt beslut är det bästa för er just nu, jag hoppas att allt praktiskt löser sig snart och att ni kan landa i en ny vardag snart. Ta hand om dig! Kram
Tack tack fina fina du! Det är många praktiska saker som ska falla på plats och tas tag i. Men vi får ta en sak åt gånger och gå vidare från det. Kram
RaderaÄven om jag inte känner dig så lider jag med dig. Usch och fy när sådant här händer. Men det låter som att det var det enda rätta. Så ta hand om dig! Tänk, det kan ju bara bli bättre nu! Kram på dig!
SvaraRaderaTack så jättemycket för din kommentar. Det blir verkligen bättre och bättre. Kram!
RaderaSTOR KRAM!! Vet ju hur det känns, sånt här...:-/
SvaraRaderaSTOR KRAM!! Vet ju hur det känns, sånt här...:-/
SvaraRaderaTack fina du! Kramar
Raderausch vad trist, men det är väl så att när man börjar förändras till en sämre människa än man vill vara så är det dags att ta ansvar och säga tackåhej. man ska inte göra varandra illa! hoppas ditt liv rullar på i lagom takt med lite roligheter då och då! =) kram
SvaraRaderaSå sant och bra sagt. Ibland triggar man bara det sämsta hos varandra. Kram
RaderaSjälvklart är det inte något beslut man tar en tisdagskväll för att man är trött på varandra. Det kommer vara jobbigt, göra ont och allt det där. Men det kommer bli bra sen. Massor av kramar till dig!
SvaraRadera