Har en klump i magen för vad jag sa till Noah imorse när vi skulle åka till förskolan. Som vanligt började han trilskas när vi skulle ta på kläderna och gå ut. Jag tappade tålamodet totalt och sa till honom att jag skulle åka utan honom och sen gick jag ut och lämnade våra saker i bilen. Han blev naturligtvis jätteledsen. Han trodde verkligen att jag skulle åka utan honom. När vi kom till förskolan klamrade han sig fast runt min hals och ville inte alls att jag skulle gå. Jag hade så dåligt samvete att jag inte kunde gå. Det är tur att Noah har så fina fröknar som läste av situationen och lockade honom med sig. Men fy. Varför sa jag ens så till det finaste jag har?
5 kommentarer:
Jag tror att det där är sånt som händer, man blir ju inte automatiskt en supermänniska som pallar hur mycket som helst bara för att man har barn. Och så länge man inte gör sitt barn ledset jämt, så tror jag inte att enstaka händelser är någon fara!
Åh, jag känner igen mig! Man TAPPAR ju tålamodet ibland... och säger/gör något man ångrar i samma sekund :( men om man pratar om det, förklarar och säger förlåt tror jag inte att barn tar skada! Om det inte händer jämt och för minsta lilla... Kram!
Förstår ångesten....har ångest för att jag har varit så arg på elton hela dagen idag för minsta lilla pga att jag själv är så trött och slut....men man vet ju att även sånna dagar kommer och går tyvärr, skönt att höra att det händer andra också, vi är bara mänskliga! Kram på dig!
Känner igen det där så väl! Men det är oundvlikligt att saker kommer ur munnen som man ångrar, man stressar, blir otålig, arg. Alla mammor är med om det. Och på något vis av någon anledning så tror jag att de tär viktigt för barnens utveckling. Att inse att mammor även är människor, att man ibalnd blir arga på varandra men att det sen blir bra igen osv.
Det är så livet är. Såna vi är.
du kommer däga eller göra nåt som gör honom ledsen igen, fler a gånger och du kommer må lika dåligt över det efteråt, men vet du, det är okej. Hel okej. Mammaångesten fick man med hela paketet! :)
Krama din son lite extra!
fifi: Nej, så är det ju. Ibland rinner bägaren över. Och det är ok. Även om det dåliga samvetet alltid gör sig påmint.
joho: Jag tror som du. Och nu börjar ju våra små/din största bli så stora att det faktiskt går att förklara för dem. Kram
heidi: Det är ju det. Är jag trött eller stressad har jag närmare till att bli arg. Så är det. Jobbigt som f a n, men som sagt. Vi är bara människor! Kram
superSHEro: Bra sagt! För så är det nog, att det är bra att visa sina barn alla känslor för att visa att det är ok att de också känner saker.
Skicka en kommentar