Den stora tröttheten

Det känns som att den här bloggen mest handlar om sömn eller bristen på dito nu för tiden, men när jag inte får sova har jag svårt att tänka på annat än att just få sova. Inatt blev det fem timmar. Fem timmar är inte alls nog för mig. Och inte kan jag skylla på Noah heller. Han sov i alla fall från halv nio till tjugo över fem. Nej, det var istället mina föräldrar som gjorde att jag inte fick mer sömn. Min pappa veckopendlar från Malmberget till Västerås så han kommer hem varje torsdag vid elva på kvällen. Mamma hämtar honom från flygbussen och allt brukar vara frid och fröjd. Utom igår. Då dog deras bilbatteri så de fick inte igång bilen när de skulle åka hem. Pappa ringde mig och det var bara att kasta sig ur sängen och i bilen för att ge dem starthjälp. Precis när jag kommit ner till stan ringer pappa och säger att jag inte behöver åka, de hade fått hjälp precis. Så dags då. Stannade till och kramade både pappa och mamma innan jag åkte hem till sängen igen. Så så var det men den nattsömnen.