Nono

När man frågar Noah vad han heter svarar han Nono och klappar sig på bröstet. Han pratar mest hela tiden, men det är inte alltid man förstå vad han säger. Det man däremot förstå är

bii - bil

jaja - jacka

mamma

pappa

mommo - mormor

panna - stekpanna

Agani - Agneta

Kaka - Karin

ooo - ost

gacka - macka

mö - smör

baj - bajs

och en hel massa fler ord. Han upprepar det man säger och förstår det mesta.

Dag två - Min första kärlek

Första gången jag såg honom var jag nio månader gammal. Jag satt i mammas famn och mina ögon strålade när han kom in i rummet. Efter det fanns han i mitt hjärta länge. Det är fortfarande något speciellt när vi ses, vilket var ett år sedan nu. Jag skulle gifta mig med honom när jag blev stor. Det spelade ingen roll att han är ca 30 år äldre än jag. Jag var övertygad om att det var vi. Ända till mamma talade om vad konsekvensen var om vi skulle gifta oss. Då skulle han ju vara tvungen att lämna sin nuvarande sambo. Så ville jag ju inte att det skulle bli, för jag tycker ju om henne också. Som jag grät när det gick upp för mig. Min allra första kärlek heter Gert-Inge och är tillsammans med min mammas kusin Ann-Katrin. Och det var kärlek vid första ögonkastet.

Dag ett - Presentera mig själv

Hej. Jag heter Karin Alma Agneta, Karin efter mamma, Alma efter mormor och Agneta efter en tant med skinn på näsan som mamma kände när hon var barn. Jag föddes den 18 januari 1980, dager efter Tjörnbron rasade. Det var en fredag. Jag föddes i Kiruna där jag bodde till jag tog studenten, då flyttade jag till Göteborg för att plugga Kemiteknik med fysik på Chalmers. När jag var klar med utbildningen var det dött på arbetsmarknaden. Som tur var fick jag ett gravvick på ett företag i Västerås. Där jobbar jag kvar än, men jag har bytt tjänst fyra gånger på sex år. Jag bor med min sambo och son i ett enplanshus i en familjevänlig del i Västerås. Den del som vi absolut inte skulle bo i. Efter jag blev mamma har livet förändrats helt. Det blev precis så som jag sa innan att det aldrig skulle bli. Men det är det bästa som hänt. Jag har tappat bort mig själv och vet inte var jag ska börja leta för att hitta mig själv igen.

Trettio dagar

Kanske dags att väcka liv i den här bloggen igen. Gör som massa andra och försöker mig på att köra ett styrt inlägg per dag.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick