Nästan som förr

Idag har jag och Robban varit på bio och sett Harry Potter och halvblodsprinsen. Mamma och pappa var barnvakter och allt gick hur bra som helst. Noah hade varit lugn och glad hela kvällen. Han var lite skeptisk när han fick mat i flaska, men eftersom det smakade som det skulle så gick det ner till slut. Mamma sa att han sett väldigt förvånad ut när det kom mat ut nåt som smakade som nappen. Det känns himla bra att han tar flaska, även om det inte är nåt jag kommer att utnyttja allt för ofta. Matstunderna är för mysiga att avvara.

Bilbebis

Vi väntar på Robban som är på Jula och köper nåt som man kan rensa hängrännor med. Sen ska vi åka till ICA Maxi och handla.

Hoppis från Pomelo

Jag vill verkligen verkligen ha en hoppis, dvs ett mjukisdjur som sitter fast i en spiralfjäder, från Pomelo ovanför skötbordet. Tyvärr så verkar de inte finnas att få tag på någonstans då det företag som sålt dem till leverantörer är till salu och går inte att beställa från. Det är inte någon som vill sälja sin hoppis eller vet någon som har en och vill sälja den?

Uppdatering: Jag hittade en flamingo i Stintans Skafferi, så det blev en sån. Bättre än inget.

Eldprov

Idag har jag och Noah varit på stan bara vi för första gången. Det gick väl så där, men jag gav mig inte. Noah har inte varit Västerås gladaste bebis idag. Han tyckte inte att mamma skulle äta, utan jag skulle trösta honom istället. R som jag var ute med har en son som är två dagar yngre än Noah och han skötte sig exemplariskt. Jag försökte få Noah att ta efter, men han vägrade. Men men, nu vet jag att jag klarar av att vara ute offentligt med skrikande bebis. Visserligen fick jag inte äta nåt och jag svettades floder, men jag fick inte panik! Som plåster på såren köpte jag kläder till Noah och Boots No7 beauty serum till mig själv.

Maten är klar

Allvarligt, vår lilla unge bara sover och sover idag. Nu är det fyra timmar sen han åt och det känns rätt bra i tuttarna. Vakna baby och hjälp mamma nu! Vi var på BVC idag och lillskrutten väger 3640 g, han har gått upp 140 g sen förra onsdagen och följer sin kurva alldeles perfekt. Efter diskusion med BVC sköterskan ger vi Noah 15 droppar Minifom istället för 10 from idag så får vi se. Jag ska hoppa över mjölkprodukter också. Allt för Noahs mage. Jag tycker att han mår bättre sen vi började ge honom Minifomen, så jag hoppas att en ökning av antalet droppar kan göra det ännu lite bättre. Annars har det inte hänt mycket idag. Vi har varit rätt trötta hela familjen. Imorgon åker Robban till Katrineholm och jag ska umgås med mamma och pappa.

Uppdatering kl 21:20: Nu är det fem timmar sen han åt och han visar inte minsta tecken på att vakna. Jag var tvungen att pumpa ut lite mjölk för att inte explodera. Hur länge tänker han vänta innan han blir hungrig?

Kors i taket

Jag har fått pengar från Försäkringskassan! Det trodde jag aldrig. Nästan så man blir imponerad.

Små fossingar

Inte nåt

Dagarna rullar på. Vi ammar, sover, byter blöja och tröstar. Igår hade vi besök av några av Robbans kompisar, totalt 12 personer, sex vuxna och sex barn. Det känns rätt tyst och tomt idag i jämförelse. Vi skulle fått besök idag också, men det blev inställt eftersom besöket blivit förkylt. Typiskt. Så nu sitter jag här och väntar på att Noah ska vakna så jag kan ge honom mat. Sen kanske vi kan hitta på nåt. Ta en promenad eller så.

Shoppingtimme

Två dagar i rad har jag varit iväg och shoppat, alldeles ensam! Vilken frihet. Sen att shoppingen bestod av mat och blöjor är sak samma. Kändes lyxigt att gå omkring på ICA Maxi och plocka lösgodis. Snacka om ändrade referensramar. Idag kommer svärföräldrarna på besök för att kolla in hur mycket Noah vuxit sen sist. De skulle dessutom ha med sig mat så det gör dem ju extra välkomna :D.

God morgon

Baby Fehn

Igår kom äntligen musikmobilen från Baby Fehn som jag beställt från Ljuva Ting i mitten av juni. Den passade precis så bra som jag tänkt mig. Väl värd att vänta på alltså.

Åsså en onsdag

Jag har varit vaken sen halv fem då Noah ville ha mat och sen tyckte han inte alls att sova var en bra idé förän runt halv åtta. Ska nog ta och gå och lägga mig en sväng nu, men det är skönt att slösurfa lite ibland när knatten sover. Idag ska vi på BVC och sen är planen att fika med andra mammor. Ska bli riktigt roligt att ses. Sist vi sågs hade alla magarna i vädret och nu har nästan alla bebisar kommit, bara en kvar som är beräknad till i helgen. Tänkte hinna med en promenad också efter nästa matning, vädret ser ju riktigt nice ut idag. Får se vad som hinns med.

Mr Kräks

Så här trött blir man efter att ha ätit och sen kräkts upp allt över sin mamma. De senaste dagarna har Noah spytt upp allt han ätit på eftermiddagen. Vet inte om det bara är så eller om det beror på magdropparna från Semper som jag ger honom. Nån som har nåt bra råd?

Dagens äventyr

Idag har jag och Noah varit på besök på jobbet. Noah sov sig igenom hela besöket så han missade hur otroligt spännande det var. Han låg i pappas famn i ett konferensrum medan jag sprang runt och tittade på saker och pratade med folk. Var riktigt skönt att vara där men inte behöva bry sig om någonting. Alla problem känns så fruktansvärt avlägsna här i bebisland.

Min sämsta sida

Att inte ha sovit så många timmar sammanhängande de senaste tre veckorna tar ut sin rätt. Jag är inte en trevlig människa. Stackars Robban får ta så mycket skit helt i onödan, det förtjänar han verkligen inte. Han gör ju allt för oss, mig och Noah. Jag tror att mycket kan lösas med kommunikation och planering. Öva öva för att bli bättre på det. Idag är vi helt själva jag och Noah. Ingen mormor och morfar att fly till när Robban jobbar. Det gjorde mig livrädd i morse. Livrädd att inte kunna ge Noah det han behöver och vill ha. Att jag inte ska räcka till. Nu vaknar skrutten så det är bäst att hala fram tuttarna.

Till stan

Idag är det äventyrsdag. Vi ska gå på stan med Noah. Åka bil är i alla fall ok, man blir så fasligt trött bara :-).

Alltid med mig

Nu kan jag alltid ha min lilla skrutt med mig. Robban gav mig det finaste halsband man kan tänka sig igår. Noah.

Piggelin

Noah satt nöjd i pappas knä i flera minuter och tittade och lyssnade. Nu däremot är han inte riktigt lika nöjd.

Två veckor

Idag blir Noah två veckor gammal. Fatta! Två veckor. Han har ju varit hos oss alltid. Jag och Noah ska ut på äventyr när han vaknar. Jag ska till barnmorskan och kolla upp att stygnen läker som de ska och under tiden får Noah vara hos mormor och morfar. Första gången jag ska köra bil med honom med mig. Det är väldigt många första gången nu för tiden.

Bergochdalbana

Det här med att vara förälder gör att man pendlar mellan lycka och förtvivlan. Gråten är alltid nära. Vi är rätt bra kompisar gråten och jag. Första veckan fick vi så många kommentarer om hur nöjd Noah verkar. Nöjd och lugn. Han var verkligen det också, grät sällan och den gråt som kom gick snabbt över med lite tröst. Nu gråter han oftare, troligtvis på grund av magont, och jag blir bara helt irrationellt rädd att jag gör honom missnöjd. En slags prestationsångest i nöjdhet.

Solig onsdag

Idag är sista dagen på en vecka som Robban är hemma med mig och Noah. Imorgon ska han jobba och dessutom ha beredskap. Så det gäller att vara beredd på att bli väckt av hans telefon på natten, inte bara av Noah som vill ha mat. Idag kommer Robbans bästa kompis från Katrinehom på besök, var länge sen vi träffade dem så det ska bli riktigt roligt. Annars så känns det som att Noah växer för varje dag. Han har haft en skrikperiod de senaste kvällarna mellan halv sex och tio. Det gör verkligen ont i mig när han bara gråter och gråter, men det är väl så det är. Nu premiärsover snutten i vagnen ute på altanen. Vår värld blir sakta men säkert större och större.

Mer besök

Robban är och hämtar sin bror från tåget, idag är det nämligen farbrors tur att träffa Noah. Annars har vi inte gjort mycket idag. Tiden bara flyger fram ändå. Det mest spännande som hänt var väl att Noah spydde ner hela mig.

Bajsface

Vi kan sitta hur länge som helst och bara titta på Noahs ansiktsuttryck, speciellt när han bajsar. Han är så himla söt. Dagens besök av BVC sköterskan gick bra. Noah har gått upp 380g sen förra tisdagen, så nu väger han 3330g. Han börjar lägga på sig. Efter besöket vägrade han sova. Tog nog 4 timmar innan jag fick honom i säng. Men nu sover han så sött, får se hur länge.

Björnen sover

Han bara sover och sover vår lilla skatt. Nu har han sovit sen elva och mina tuttar vill gärna att han vaknar snart. Det senaste dygnet har det varit matdags var fjärde timme enligt Noah. Det känns som att det ändras ständigt. Inatt sov han först från tio-elva till två, och sen från tre till fem och från sex till tio. Just nu känns det verkligen inte som att jag får för lite sömn. I eftermiddag kommer en sköterska från BVC hem till oss. Ska bli spänande att höra vad hon har att säga.

Sköna söndag

Idag har Noah varit med mormor och morfar i någon timme medan jag och Robban var på Hälla och köpte amningsbh till mig. Varför finns det vadderade varianter på Lindex??? Robban köpte en blå body med matchande strumpor och mössa och beige byxor till Noah och jag slog till på en pyjamas också. Vi kom nyss hem och jag passade på att testa bärselen. Efter lite skrik precis när jag satte ner honom somnade han som en stock. Vi ska öva lite varje dag så hoppas vi att selen blir en hit.

Dag nio

Idag är det nio dagar sedan Noah föddes. Allt räknas i före och efter nu för tiden. Det känns som att det är ett helt liv mellan innan Noah och nu. Lillgrisen ligger i vagnen bredvid mig och sover. Han är lite hård i magen stackaren, funderar på om det är något jag ätit. Har börjat skriva ner vad jag äter idag för att kanske se nåt. Ska prata med BVC-sköterskan som kommer på hembesök i morgon. Igår var det mycket nytt som hände för vår lilla son. Farmor och farfar var på bsök, vi var ute med vagnen för första gången och morfar fick äntligen se sitt barnbarn. Jag har sällan sett honom mer stolt och lycklig. Jag skulle behöva några fler amningsbhar, funderar på om Robban går med på att vi lämnar Noah hos mormor och morfar en timme och åker ner på stan bara vi. Får se.

Apoteksoutfit

Jag är nog mer sliten efter förlossningen än jag trodde. Det tog på krafterna att vara på Apoteket och Coop. Kändes jättekonstigt att köra bil utan magen, är första gången det känts tomt. T-shirt - Levi's, amningslinne - Ullared och chinos - Lindex.

Suck

Jaha ja. Det är jag och Alma. Vi kan bilda klubb. Hemorrojdklubb. Kul jul. Jag drar väl till Apoteket då och köper stolpiller och engångshandskar.

Veckan då Noah kom

Det här är min förlossningsberättelse. Från början till slut så som jag kommer ihåg det. Mycket är luddigt så det ska bli spännande att läsa förlossningsjournalen. Och jag skriver att det är veckan Noah kom och inte dagen, för det var så det var.

På måndag morgon den 29/6, dagen efter BF, vaknade jag 04:30 av något som liknade starkare mensvärk. Jag blev lite pirrig men var ändå inte säker på om det var så att nu, nu har det startat. Det kom värkar ca var 10e minut som höll i sig runt en halv minut eller så. Vid åtta när det ännu inte hade gett sig vågade jag väcka Robban och tala om vad som hände. Vi var glada och nervösa båda två. Jag fick frukost och vi tittade på Djungelboken. Värkarna kom runt var 10e minut fram till halv tre ungefär då det stannade av lite och jag fick två värkar i timmen eller så. Vid åttatiden på kvällen kom värkarna var 10e minut igen. De höll i sig en minut och var starkare än tidigare. Så fortsatte det hela natten, jag slumrade mellan värkarna så gott jag kunde. Kl 5 på tisdag morgon steg jag upp och märkte att slemproppen lossnat. Kändes som att det var något som sipprade och jag trodde att det var fostervatten. Under resten av dagen fortsatte jag att ha värkar kontinuerligt. På kvällen, runt 22, åkte vi in till förlossningen på kontroll. Inget vatten hade gått och jag var inte öppen en enda ynka cm. Fick en sovdos (1 Bricanyl, 2 Citodon och 1 sömnpiller) och åkte hem. På onsdag kom värkarna tillbaka under eftermiddagen, men de var väldigt oregelbundna och sporadiska til en början. Framåt kvällen kom de tätare och runt 12 kom de var 10e minut igen. Vid halv fyra på morgonen började jag blöda. Ringde in till förlossningen och de trodde på teckenblödning. Under torsdagen hade jag värkar hela dagen. Efter åtta på kvällen kom de var femte minut. Runt nio åkte vi till mamma och jag ringde förlossningen igen. Hon som svarade tyckte att vi skulle avvakta, men jag ville in och kolla om det hänt något. Vid det här laget känds det rätt meningslöst att ha värkar. Vi åkte in till förlossningen och jag förberedde mig på att få en ny sovdos. Istället så fick vi höra att jag var öppen fyra cm och vi blev nog rätt lyckliga båda två. Nu var det på gång! ÄNTLIGEN! Vi blev inskrivna och jag tog ett bad kombinerat med akupunktur. Runt tolv-ett gick vi tillaka till rummet och jag andades igenom värkarna. Efter några timmar ville jag ha lustgas och det var fantastiskt. Vi kämpade på och jag hade i princip värkar utan uppehåll. När jag blev undersökt vid halv fem på morgonen trodde alla, inklusive barnmorskan, att jag var öppen massor. Men nä. Jag hade öppnat mig en ynka cm på fem och en halv timme. Jag var alltså öppen 5 cm. Här någnstans började jag ge upp. Smärtan kändes meningslös eftersom allt gick så långsamt framåt. Jag talade om att jag ville ha all bedövning jag kunde få. Barnmorskan började planera att ta hål på fosterhinnan för att skynda på förloppet men hon hann inte innan vattnet gick av sig själv. Kändes verkligen som en ballong sprack. Bebis tillät mig bara att ligga på höger sida, om jag låg på rygg eller på vänster sida gick fosterljuden ner. Här någonstans börjar mitt minne bli luddigt. Jag har för mig att jag var helt öppen innan dagskiftet gick på kl 7 på morgonen. Smärtan var outhärdlig och jag fick panik. Den var inte min vän. Narkosläkaren kom och la EDA och jag var i himlen. Sov nog ett tag innan värkarna kom igång igen. Har för mig att jag fick krystvärkar redan nu. Efter två timmar släppte bedövningen och jag trodde jag skulle dö. Fick panik igen till jag fick påfyllning på EDAn och kunde koncentrera mig. Det som kretsad i mina tankar var hur lång tid jag hade på mig innan bedövningen släppte igen. Jag såg verkligen inte smärtan som något bra, jag var övertygad om att bebis aldrig skulle komma ut och sa säkert hundra miljoner gånger att jag inte ville mer. Jag kämpade på med mina krystvärkar fram till två då eftermiddagsskiftet gick på. Jag fick på nytt påfyllning av bedövning, men den nya barnmorskan sa något om att det var sista gången annars kunde jag ligga där hela kvällen utan att det hände nåt. Hon sa också att genomsnittlig tid för en förstföderska är 24 h, och då räknar man från man är öppen 4 cm. Jag trodde att jag skulle få ligga där ända till midnatt och kände bara att det är inte möjligt. Jag hade verkligen gett upp. När hon kom in en stund senare talade hon om att hon skulle vilja ta ut bebis med sugklocka, men eftersom det var så många patienter på förlossningen hade hon inte den tiden att ge mig. Jag höll på att bryta ihop. Min kropp var totalt slut efter att ha haft värkar så länge. Jag orkade inte stå, jag kunde fortfarande bara ligga på höger sida. Min rygg var helt förstörd och jag hade verkligen gett upp. Jag vågade inte föda ut bebisen. När branmorskan kom in med en undersköterska och en läkare en timme senare och talade om att nu ska de hjälpa mig började jag gråta av tacksamhet. Bebis skulle ut med sugklocka. Det var en oerhörd lättnad. Trots att det kändes som att jag skulle gå i bitar var den smärtan så välkommen eftersom jag såg ett slut. Barnmorskan pressade på min mage, läkaren drog i klockan och jag krystade. Efter två eller tre värkar kom huvudet ut. Efter fyra värkar kom hela bebisen ut. De klippte navelsträngen och sprang iväg med honom eftersom han hade fostervatten i lungorna. Robban sprang efter och jag blev kvar med en stor lättnad. Det var över! Bebis var ute. Det tog någon minut innan jag insåg att jag inte visste vad det blev för en sort. Robban kom tillbaka med ett skrikande knyte som placerades på mitt bröst. Vi hade fått en pojke! En så otroligt perfekt liten pojke. Vår son Noah. Barnmorskan sydde ihop mig och de enda som kändes oroande var när hon började prata om en flik som inte passade någonstans och läkaren som klippt fick komma och sy själv. Jag har ingen aning om hur många stygn jag är sydd med, men det känns. Sitta är inte så skönt, men det funkar.

Jag trodde aldrig att jag skulle reagera så som jag gjorde. Jag trodde att jag hade hög smärttröskel och skulle fixa förlossningen lätt som en plätt. Jag trodde aldrig att jag skulle få sån panik. Men det fick jag. Att föda barn är det värsta jag varit med om, ändå skulle jag lätt göra om det. För resultatet är makalöst. Det finns inget som slår det.

Första promenaden

Jag behövde luft så jag gick ut på en promenad. Den här backen känns som att bestiga Mount Everest.

Vincent kit

Tack snälla snälla Sessan för skorna! En gång Vincent, alltid Vincent ;).

Jag kan nästan ha byxor igen

Yey! Om man bortser från gummisnodden i midjan och att det är två storlekar större än jag hade innan jag blev gravid så är det ändå så att jag har byxor på mig. Och magen är inte ivägen när jag böjer mig. Hurra! Fast jag är nästan lite stolt över att den är degig och har bristningar för det var ju där han låg min skatt.

Kossan Dolly

Dagarna och nätterna rullar på. Än så länge känns det som att det går riktigt bra. Noah äter, bajsar och sover. Ibland alla tre på samma gång. Han är en nöjd liten kille. Han fick beröm av doktorn under gårdagens återbesök på BB. Allt verkar vara som det ska. Mat får han också tillräckligt av. Han hade gått upp 100 g sen i söndags. Sen igår har Robban sällskap av Dolly Parton här hemma. Muuu. Jag är bara så oerhört glad och tacksam. Man kan inte ha det bättre än jag just nu. Jag har allt jag kan önska mig och lite till. Om vädret håller i sig blir det nog en premiärtur med vagnen senare, känns som det var evigheter sen jag gick mer än fram och tillbaka till brevlådan.

Gubben Noah

Detta att Noah skulle sova annat än när han låg mot mig eller Robban kändes som en utopi i morse, men kolla! Killen sover i vagnen. Min mamma kom i morse och gav oss styrka. Det är bra att ha någon i sin närhet som jobbat på BB i 30 år. Tack för alla fina kommentarer. Jag har läst och gråtit. Kram

Vår son

Igår kl 15.18 kom han äntligen ut. Aldrig har jag varit så glad över ordet sugklocka som när barnnorskan föreslog det. Han vägde 3030g och är 50cm lång. Han är helt perfekt.

En liten segbebis

Bara en kort uppdatering. Bebis har inte velat komma ut ännu. Det är en envis rackare. Var på förlossningen igår och det är väl på gång. Men vi har lång väg kvar. Fick en påse med tabletter så att jag skulle få sova, och det har jag gjort. Så nu får vi se när det startar igen. Tack för alla kommentarer. Kram